Min tid på dagen
Det är mina fodringar, framförallt kvällsfodringen. Vet inte varför men jag har alltid älskat att fodra hästarna. När de står på stall som hemma är morgonfodringen bäst. Man är lite trött, det är ofta lite grått ute, man öppnar stalldörren och möts av den där underbara stallukten och frustande hästar som hälsar på en och undrar vart frukosten är. Det är bara en sådan härlig känsla, men man måste vara själv för att få den här känslan. Här är kvällsfodringen bäst, man har jobbat hela dagen och ser kanske fram emot att kolla på ett visst TV-program eller så, så åker jag omkring och ser till att alla hästar på stall och alla i hagarna får hö, kraftfoder och vatten. Detbästa är när jag fyller påvattnet åt islänningarna på bete. Då stänger jag av motorn, sätter mig på flaket och blickar ut. Det är helt tyst förutom en fågel och fluga kanske, man ser solen sänka sig och ser bergstopparna ifjärran. Sen kan man se hur hela flocken går och betar längre bort och det fyller mig med en sådan fridfullhet på något vis. Jag älskar det, kkvällsfodringen är min stund på dagen, varje dag.
