worldwidedressyr

Just nu har jag lite hemlängtan, tänkte berätta vad jag saknar, jag saknar min braiga mamma och pappa, och mina syskon, tätt följt av de kommer mina kompisar som jag saknar väldigt mycket med. Jag saknar att prata hemlisar, både sådana som man bara berättar för mamma och sådana man bara berättar för de allra bästa vännerna, jag saknar att fika (vilket jag inser att svenskar är väldigt bra på, vi spelar i en annan division) jag saknar mammas bullar, jag saknar lösgodis och lussebullar, jag saknar svensk film, jag saknar min häst ( massor) jag saknar att loda omkring i stallet hos monika och pyssla i hennes sadelkammare, jag saknar mina högtalare, jag saknar mitt hus och att kolla på top-gear med min bror och att äta middag med syrran och hennes boyfriend. Jag saknar att åka tunnelbana och att bada badkar, jag saknar att promenera med linnton och sitta i timmar och diskutera tävlingsresulat, ryttarskvaller och hästar med hanna. Men det jag faktiskt saknar mest är att prata med någon som man är riktigt nära med, må det så vara mamma, Linn, Frida eller Micch, bara någon att prata om det man tänker på, och att få göra det face-to-face på sitt modersmål. Och jag saknar att vara fri och kunna ta mig någonstans utan problem, Sedan vet jag ju redan vad jag kommer sakna, jag kommer sakna Ulla och hundarna, jag kommer sakna kvällarna man sitter och diskuterar politik med Patrick hemma hos de, jag kommer sakna flummiga kvällar med tyskarna, och jag kommer sakna Windkind något sjukt mycket! Så det kommer bli jobbigt att åka också tror jag, men nu vet ni exakt vad jag dagdrömmer om att komma hem till! Anledningen till att jag tänker på det här är för att idag är det exakt en månad kvar tills jag är hemma, och hade inte så mycket att skriva omså jag hittade på ett jag-saknar-tema. Puss på er gullungar!

Hej bloggisläsare! Ni börjar bli ngra stycken n, i går hade jag 54 besökare. Whoop whoop. Idag har min sockersöta 4-åring fått ha en helt ledig dag, det var nog skönt för henne. Först idag red jag Ulla, Jule och Chrissy ut i bergen på 4 islänningar, hon visade oss värsta creepy stället. Det är tre hus med typ 100 meter mellanrum, som hon kallar "hippiehusen". Det går bara att ta sig dit till häst eller fots, och de här husen är helt övergivna, men innuti finns det fortfarande kvar gamla skor, kläder, spisar, skålar, tv-apparater....skitläskiga stälen och asskumt. De ligger verkligen mitt i ingenstans och är totalt trashade och övergivna. Någon eller några har förstört alla glasrutor, kastat ut badkaret, förstör TV :n osv. Ett av de här husen var ett riktigt gulligt hus, och jag gick in i det. Innuti fanns det en madrass som råttor knaprat sönder, ett kök, jättegamla skor, en gammal klänning, trasiga böcker, glasflaskor osv......ett riktigt praktställe för attspela in en skräckfilm, man skulle inte behöva göra ngt mer än att sätta in en gammal läskig gubbe i huset och fem ungdomar som ska campa. Voila! Nejmen ärligt så fick man en lätt känsla av obehag över sig när man gick omkring där inne. I övrigt har jag kollat på lite när de andra red, och sen fortsatte jag mitt arbete som jag har hållit på med nu i några veckor med den ena islänningen som verkligen behövde miljötränas, tro mig i huvudet är den här hästen mer som ett fullblod! Nu går hon över en pressening med hela kroppen inbäddad i en annan pressening, från öronen till hovarna och över rumpan. Det är rätt coolt hur man kan få en hästs förtroende efter några sessioner. Man kunde känna och läsa på henne när hon tog de första stegen med presseningen över hela kroppen att hon höll på att skena iväg, men jag gick sakta och helt lungt och då blev hon helt stäld, sedan gick hon lika lungt brevid. Hon har blivit så sjukt känslig för hur jag anänder min kropp och är uppmärksam på minsta lilla signal jag skickar ut. Samma sak när man ska fånga henne i hagen, om man inte hukar ihop axlarna ch tittar ner är hon svårfångad, då gör man sig underdominant och då går det lättare att fånga henne. Fantastiskt hur så små saker har sådan inpact på hästarna. Ulla ville att jag skulle påbörja samma arbete med en av hennes tvååringar idag och det gjorde jag. Men det är ett nytt project, hon har ingen som helst respekt för människor, först när jag bad henne att backa ställde hob sig käpprätt upp tre gånger. Tillslut fick jag henne att sänka huvudet riktigt lågt, problemet är att hon jämt kastar upp huvudet eller reser sig upp för att visa sin dominans och göra sig större. Då vill jag få ner huvudet på henne, så att hon förstår, det är nämligen dominant att göra så. När hon började sänka huvudet frivilligt, kunde jag även få henne att gå bakåt, ett bra tecken på acceptans. Att backa är nämligen ett underdominant beteende. Tillslut stog hon med mulen 10cm ifrån backen, tuggade intensivt ( underdominant beteende) och hade öron i ett avslappnat läge åt sidan, utan att jag behövde hålla i henne eller tvinga ner huvudet, bara jag la handen mellan öronen sänkte hon huvudet och sen när jag tog bort handen behöll hon samma position. Ett riktigt bra tecken, men det tog ett tag och några stegringar. I början när jag skulle ta ner huvudet attackerade hon nästan mig. Så det här är ett riktigt projekt, men det har verkligen blivit min grej här, Ulla är jättenöjd, och jag börjar bli bättre på det, man lär sig sååå mycket om hur hästen kommunicerar och man lär sig att tolka små signaler, så jag jobbar på och försöker learning by doing och med lite sunt förnuft få hästarna att utföra onaturliga saker och följa mig utan att jag behöver nudda de eller göra något. Och resultaten med islänningen är jag jättestolt över, hon är lätt att läsa av också, och hon bacakr så fint med ett leende i grimskaftet, går åt höger och vänster i skänkelvikning utan problem och går omkring inbäddas i en pressening, det trodde jag nog aldrig när jag började. Aja färdigskrytet nu ska jag äta våfflor, PUSS!

Idag har jag ridit tre hästar. Först red vi ut ihop på tre islandshästar, sedan red jag Windkind på spåretute och ojojoj vad fin hon var. Jag måste få henne att ta längre och saktare kliv i galoppen och innomhus tappar jag henne lätt när jag försöker få henne att gå saktare. Utomhus har jag det där suget i henne som jag behöver för att kunna vidbehålla galoppen när jag ber henneatt sänka farten och sträcka sig mer framåt nedåt i själva galopsprånget. Traven var också helt sagolik! Så kul, vet inte hur jag ska kunna lämna kvar henne här, önslar så att jag ade råd att importera henne för vaje ridpas är sååå kul! Och vi har utvecklats massor sen jag började ridahenne. Superkul! Efter det red jag Olivi, hon som sparkade mig i ryggen. Och det gick rätt bra, var ju första gången så jag mer kände mig för, lite tung i handen och lite strl, men annars bra. Nu sitter vi och äter middag och ikväll ska jag duscha ovch sen ska vi nog slå på en film! Hare bra!

...men förra veckan var ingen bra vecka...eller alltså den var ju bra på många sätt med, men det var ingen bra bloggvecka helt enketl! Aja, jag trivs iallafall jättebra i mitt nya sällskap, vi har askul ihop! Och min tyska blir bättre och bättre, men jag är ju ringrostig. Jag jobbar på här i övrigt med ridningen, har haft lite problem med galoppfattningarna på sistonde, men idag hade jag typ en aha-upplevelse! Jag måste sitta ner mer innan jag ger galopphjälpen, då fungerar det mycket bättre, ett bra tips jag fick ovkså var att rida lätt på fel framben innan fattningen, då förhindar man att hästen fattar fel galopp, vilket hon gärna gör när vi väl fattar galopp. Men idag gik det bra så jag är nöjd. Hon börjar bli sjukt stadig i traven nu, i båda varven. Verkligen kul och vi samarbetar verkligen i traven, vi förstår varandra såå bra. Kollade på bilder från början här och on har faktiskt biffat på sig på halsen och rumpan vilket är kul att se. Jag är faktiskt nöjd med arbetet jag utför med henne, galoppen hinner vi nog få till innan jag åker hem....vilket lär ta emot. Önskar att jag hade 100.000:- så jag skulle kunna ta med henne hem. I övrigt var jag på ballon fiesta igår, och det var en syn, 650 varmluftballonger upp i luften samtidigt, men det var en tidig morgon dock, klockan ringde 4.45. Det måste vara kallt när de ska lyfta ballongerna och när vi kom till fältet var det fortfarande bäcksvart ute. Vet ni hur häftigt det ser ut med varmluftballongerna i luften när det är mörkt ute, som lyktor som lyser upp då och då i mörkret. Nej det var verkligen mäktigt, ngt jag sent ska glömma. Nu har jag köpt alla grejer till min padda med, dyrt men skönt, nu har den särmskydd, smartcover, skalskydd och ett vadderat fodral. Den är helt rosa min padda...vet inte om jag kanske älskar det, men man kan liksom bara välja mellan rosa, blå, grön eller orange och då tyckte jag rosa var bäst. Eller först jagade jag ett skal som hade mönster men det finns typ inte...aslame! Lila hade jag helst vielat ha men det finns ju inte! I övrigt har det liskom inte hänt så mycket, tänker inte skriva varför veckan var dålig men så är det bara ilband. Är iallafall himla glad att ha sällskap här, och jag ska uppdatera bloggen bättre. Hoppas ni mår bra! Puss och godnatt

Hejhej igen. Förlåt mig bloggen, har inte skrivit något på hela 3(!!!) dagar. Men det kanske beror på att jag har något att göra om kvällarna nu. Har ju som sagt sällskap av två tyska tjejer. Och sofar so good, verkligen, vi kommer överens bra alla tre och ridertillsammans på dagarna, äter middag tillsammans på kvällarna och sen kollar vi oftast på film ihop med. Riktigt najs, nu vill jag inte alls åka hem....jooo jag saknar er, men nu är allt liksom perfekt här. Schjysst sällskap, bra ridning och en riktigt schjysst chef och tränare. Ganska bra här u med andra ord.....förutom vädret, det skulle väl kunna vara bättre. Det har regnat nästan non-stop i två dagar här nu, på ett ovanligt sätt. Här brukar det regna i en timme, och då är hela himmlen öppen och det bara totalt vräker ner, men nu har det typ duggregnat/regnat i två dagar. På fredag ska det tydligen snöa.....whaaaaat!? Knäppt va!? Det är liksom fortfarande en 17 grader här....men nene, snö ska det bli på fredag, den lär väl försvinna lika fort som den kommer, men känns ju sjukt orättvist att det ska snöa här innan det snöar hemma....suck! Aja, om en vecka är det väl 25 grad här igen, hehe. Annnars vet jag inte om jag har så mycket skvaller. Det bliir in och shoppa idag med Ulla och tyskarna. Och ja, annars är allt väldigt bra med mig, har förövrigt varit här i sju veckor nu, five more to go! Adios amigos!

Yepp, nu har jag sällis av Jule och Chrissie. Jules storasyster har varit här innan. De är 19 år båda två så vi är precis jämnåriga och so far so good. Vi kommer bra överens alla tre, och de rider trevligt båda två. Det här blir nog tipptopp! Riktigt kul med lite sällskap, men nu är jag trött så det blir väldigt kort idag, tänkte bara säga att allt är bra och vi kommer överens super än så länge! Godnatt <3

Så känner jag, den månaden bara försvann! Puts veck! Jag har iallafall bestämt mig vad jag ska göra nästkommande år, jag ska ansöka till unghästutbildarprogrammet på Flyinge. Såhär tänker jag: en person som jag, som verkligen vill försöka och lyckas inom ridsporten, men som inte har egen häst eller massa pengar handlar det om att vara kvalificerad och ha kontakter. Så igår kväll tänkte jag massor och försökte bena ut vilka delar jag tycker är intressant, okej tänkte jag, jag är avelsintresserad, men vill inte bli uppfödare för jag vill rida hellre. Ännu är jag dock inte 100 på om det är hästar som gäller. Om jag kommer in på unghästutbildningen så kan jag verkligen kombinera avelsintresset med ridningen eftersom man speciellt med unghästar jobbar väldigt tätt med avel, man kanske jobbar med att grundträna unghästar hos uppfödare osv. jag har då också en utbildning och kan söka jobb som ryttare hos profesionella ryttare och från början hamna i ett bättre förhandlingsläge angående jobb och lön, och blir mer tagen på allvar pga att jag faktiskt har en riktig utbildning och är profesionell på just detta området. Utbildningen är bara ett år och kommer ge mig en verklig insyn i det här, skulle jag mot all förmodan inte vilja jobba med hästar mer om fem år så har jag en utbildning jag kommer ha nytta av livet ut för att sluta rida kan jag lova er att jag ALDRIG kommer göra, någonsin. Jag är rätt säker på att hästar verkligen är min grej men jag är ju bara 19, det som däremot oroar mig är att jag inte skulle klara ridprovet. Jag har pratat mycket med Ulla här om vad jag ska göra, och vi kom tillsammans överens om att det här är ett bra sätt att ta sig an den profesionella världen i ridsporten, hon säger att såfort jag kan rida igen så ska hon och jag lägga in en riktig hög växel sista månaden och hon ska verkligen hjälpa mig att bli en bättre dressyrryttare, sedan hoppas jag att hon kan lämna ett intyg som A-tränare i dressyr för dressyrbiten som behövs för att bli antagen till utbildningen. En liten del av mig drömmer om att få åka till Eva i Italien om jag nu går in för det här i januari och jobba järnet med min hoppning hela våren parallelt med lite dressyrjobb såklart. Ju mer jag tänker på det dessto mer rätt känns det, jag har länge sneglat på den här utbildnibgen och jag inser att om jag ska klara alla mina mål och hålla huvudet över vattenytan måste jag ha en proffsutbildning på något område som jag kan dra nytta av, och för en person som är väldigt avelsintresserad, älskar att rida och tycker unghästar har ett riktigt härligt lynne känns utbildningen ganska självklar. Jag tror jag måste bygga min egen utbildning jag är ju diplomerad hästskötare, det byggs på med diplomerad unghästutbildare, sen kanske jag går en tränarkurs eller utbildar mig till domare, på ett sätt har jag gett mig in i ettväldi brett yrkeslivdär valen och möjligheterna är många, konkurransen är väldigt hård, men hästsektorn i Europa blir bara större och större och jobben fler. Om jag någonsin ska bli riktigt duktig måste jag ha kött på benen så jag kan ta klivet ut i hästbranschen som kvalificerad. Aja det är ju knappt säkert att jag kommer in men så ka man fan inte tänka, man ska bara vara medveten om att det är svårt att komma in, jag vet dock inte hur svårt det är att komma in på Flyinge, någon av er som vet? Och vad tycker ni, låter det som en bra idé? Aja det är bra att ha en plan eller hur, och idag är det här min plan, men mycket kan hända....för övrigt sitter jag här och väntar på tyskarna, de borde komma när som helst, ska bli sjukt najs med sällskap, de är 21 båda två så det är två års åldersskillnad, men det skq nog gå bra, jag menar vi är tre tjejer som älskar hästar...det låter ju väldigt lovande ;-)

Nej nu måste jag skriva av mig, och alla kommentarer i form av råd tas varmt emot. Vad ska jag bli när jag blir stor....såhär låter det i mitt huvud just nu. "Fan vad kul att jobba som unghästutbildare, tänk vad spännande att få följa alla hästar när de lär sig som allra mest.....djurskyddsinspektör kanske vore något, det skulle ju kännas rätt bra att sätta dit alla puckon.....Nej, jag vet, djursjukskötare, det måste ju vara kul, tänk att få pyssla om och ta hand om alla sjuka små djur.....hippolog, det kanske visst är bra, man kan ju jobba på förbundet då kanske, då jobbar man ju med hästar hela dagarna fast man slipper bli skitig..........polis kanske vore roligt, spännande att jobba som hundförare....men krångliga arbetstider, och jag får ju inte vara med hästar la mycket....jag vet, jag åker till tyskland och jobbar som hästskötare, det blir toppen....eller kanske italien, till Eva och hälsar på.....jag kanske ska bli agronom, undrar vad man kan jobba med då, rätt mycket verkar det som.....det blir bra, eller? Neeej det blir det inte, eller?! Gaaaaaaah jag blir knäpp här med andra ord, måste ju inte bestämma mig, men just har jag så mycket ideér så man vet inte vad man ska tänka längre......sova kanske!?

Min rygg gör fortfarande ont, och det var en rejäl smäll jag fick, men fan vilken tur jag har haft. Hade sparken tagit i huvudet hade jag nog legat på ett sjukhus just nu och hade den tagit på framsidan hade de inre organen garanterat skadats enligt Patrick. Att något skulle vara brutet kan jag nog utesluta eftersom det väldigt sakta men ändock blir bättre. Att lyfta tunga saker, sträcka på mig eller böja mig gör dock väldigt väldigt ont. I övrigt känner jag mig väldigt trött i ryggen, som om jag konkat en massa flyttkartonger i ett trapphus ungefär. Men det går åt rätt håll iallafall och idag har jag varit i stallet och putsat träns jättenoga. För det första är det tråkigt att ligga i sängen och för det andra vill jag försöka göra någon nytta, så jag får göra sådana saker man kan göra när man sitter still. Ulla har ju problem med sin höft, så man ser henne halta fram och tillbaka. Tjejerna från tyskland kommer tidigare så de anländer redan imorgon för att hjälpa till, jag kan varken mocka, rida eller fodra så det behövs lite förstärkning här plus att det ska bli jättekul med sällskap! Tyvär så skulle jag nog delta i en tävling nästa helg...men det kan jag nog utesluta, visst att jag nog är i form till att rida om en vecka men jag skulle behöva hårdträna och lägga in en riktigt hög växel just nu...men att rida vågar jag knappt drömma om, bara tanken av att rida lätt eller galoppera gör ont. Skulle det vara OS skulle jag väl proppa munnen full med smärtstillande och rida järnet iallafall, men för en lokaltävling på en fyraåring som ändå inte är helt redo känns det inte så värt. Men jag ska köra john-deeren när de mockar, putsa träns och laga lunch i några dagar, sen är jag nog fit forfight igen! Så from imorgon är jag isällskap av två tyska tjejer, och de har egen bil också så det blir soft, hoppas bara att vi kommer överens, men jag är rätt easy-going och de är säkert snälla, så det är något jag ser fram emot. Så vi hoppas på att jag är i sadeln på måndag igen och att jag gör ett bra jobb som hemmafru tills dess, tacka gudarna för is och värktabletter, nu blir det glass! Peace! <3

Jepp, så har det hänt mig! Jag har blivit rejält sparkad i ryggen, precis under högra skulderbladet. Jävla hästar, jag skulle hämta in två hästar och hade med mig två tomma foderhinkar, såklart blir de lite bananas då, men de ska fan bete sig iallafall, jag blev arg på den ena hästen som var dum och sen blev jag arg på den andra och innan jag visste ordet av mig var olyckan ett faktum. Det kom som ett brev på posten, hon vände sig om och sparkade bakut och jag tappade luften. Jag hatar att tappa andan, och blev såklart lite chockad, inte av sparken, men av att jag inte fick ngn luft. Sen gjorde det bara förjävla ont, som tur är har vi en läkare och en sjuksköterska här och jag blev fort examinerad. Det tror inte att något är brutet, och om det är så skulle det vara ett revben, men jag tror inte heller det är brutet. Det gör bara förbannat jävla ont. Det gör ont när jag andas in, ont när jag sätter mig ner, ont när jag ställer mig upp och ont när jag använder högerhanden upp eller ner. Det här är bland det mest smärtsamma jag varit med om och man msärker hur mycket man använder ryggen hela tiden. Dessutom skulle det ju vara skönt med någon i familjen eller en nära vän när man känner sig klen och som en gammal kärring, bäst vore pappa :-D Men men, det som inte dödar härdar, eller hur!? Nej nu ska jag bli hög på smärtstillande men det suger när jag får ta skten för att någon annan inte kan uppfostra sin häst Hoppas ni mår bättre än jag gör, annars är det rätt synd om er!

Det är mina fodringar, framförallt kvällsfodringen. Vet inte varför men jag har alltid älskat att fodra hästarna. När de står på stall som hemma är morgonfodringen bäst. Man är lite trött, det är ofta lite grått ute, man öppnar stalldörren och möts av den där underbara stallukten och frustande hästar som hälsar på en och undrar vart frukosten är. Det är bara en sådan härlig känsla, men man måste vara själv för att få den här känslan. Här är kvällsfodringen bäst, man har jobbat hela dagen och ser kanske fram emot att kolla på ett visst TV-program eller så, så åker jag omkring och ser till att alla hästar på stall och alla i hagarna får hö, kraftfoder och vatten. Detbästa är när jag fyller påvattnet åt islänningarna på bete. Då stänger jag av motorn, sätter mig på flaket och blickar ut. Det är helt tyst förutom en fågel och fluga kanske, man ser solen sänka sig och ser bergstopparna ifjärran. Sen kan man se hur hela flocken går och betar längre bort och det fyller mig med en sådan fridfullhet på något vis. Jag älskar det, kkvällsfodringen är min stund på dagen, varje dag.

Ja wow! Idag har jag varit hos Carol Reid på Pembroke Farm. Där har det varit bedömning av allt ifrån föl till fyraåringar. Alltså exteriörbedömningar, löshoppning och ridning. Domarna på plats var Lars Berglund och Jan-Ove Olsson, två av sveriges kanske mest kända avelsdomare. Jag var med och hjälpte till vid löshoppningen med hindrena och fick chans att prata lite med domarna, väldigt mycket mer än vad jag skulle kunna göra hemma, vilket är bra. Jag försökte döma alla hästarna själv också, vilket är svårt, det lättaste att se är typen tycker jag och det svåraste är extrimiteterna. Men man måste träna sitt öga för att kunna se det bra och dåliga, och ibland hade jag nästan rätt på allt och ibland ganska fel. Det är kul med avel, eller jättekul snarare sagt, det är synd bara att det känns som en väldigt svår marknad och (no offence) när det känns som att alla som kan det och håller på med det är gamla. Detta är ju nte helt sant, men det finns en sådan tendens, och antagligen för att det är svårt och kräver massor erfarenhet. Det är svårt att försörja sig på det med. Det skulle vara kul att följa med en domare land och rike och verkligen lära sig vad de ser och tycker. Avel är dock himla viktigt! Det är därför jag engagerar mig i Unga Uppfödare tex. inte kanske för att jag själv är en, utan för att det är jätteviktigt att hänga med i vilka hästar som tas fram, vad det finns för hingstmaterial, vilka som föder upp hästarna och vilka som dömer. De här hästarna är ju våran framtid och en insikt i aveln ger en större förståelse i ridsporten över huvud taget! Aveln är en av de allra viktigaste bitarna, oavsett om man bara vill tävla de eller föda upp de. Att vara kunnig i avel och avelsbedömning kan jämföras vid ridsportens allmänbildning! Plus att det är jättekul och vääldigt intressant. Nog om detta, dagen har bjudit på mycket sol och värme. Kul att träffa svenskar och prata lite svenska, och kul att träffa och få chans att prata lite med domarna. Haha och kul att lyssna på skvaller......men det ska jag inte skriva om här. Förövrigt brännmärkte man hästarna vilket jag är förvånad över. I Sverige är det förbjudet, men det tycker jag är fel efter att jag sett det idag med egna ögon. Och efter att ha hört vad Lasse hade att säga om saken. För det första bryr sig fölen knappt om detta alls. En häst som blir chipmärkt reagerar tio gånger starkare! På riktigt, när Eddie chipmärktes fick vi hålla i honom mot en vägg två stycken. Här så ryckte hästarna knappt på ögonbrynen. Brännmärkningen sker väldigt, väldigt ytligt och ger mest en mörkare päls på det området, det som gör ont är o man håller in märket länge eller hårt. Anledningen till att det är bra är att man kan marknadsföra rasen. När de kommer inpå banan på OS kan alla se att det är ett svenskt varmblod, vilket gynnar rasen. Dessutom ska det tydligen vara mycket mer smärtsamt att frysmärka hästar med kväve, som man gör med travare. Då måste man ge hästen lugnande och brotta ner den och hålla in märket i typ tre minuter. Det är skapligt värre. Så nu harjag sett det med egna ögon, att brännmärka hästar är INTE djurplågeri. Dagen har varit kanon och nu ska den avslutas med varm choklad och lite svt play Godnatt.

Jajjemen, här sitter jag på ridlektion med Ulla och bloggar. Det är bra att vi kan tyska både två, för då kan man slänga lite kommentarer emmellanåt....som inte de som rider behöver höra, hehe! Idag gar varit en rätt lugn dag, jag började som vanligt med att fodra, men sedan städade jagfoderrummet, för jag stog bara inte ut längre! Nu är det jättefint där inne, är ju så mycket roligare att jobba när det är ordning och reda! Sedan red jag Hobbes, sen åt jag lunch, och sen blev det två hästar till. Efter det upptäckte jag hett sår på en häst och ägnade lite tid åt att göra rent det och sen blev det mumsig middag på det, och nu sitter jag här brevid Ulla som har lektion med två elever. Jag är för övrigt fly förbannad på ett företag som jag beställt mina Ipad tillbehör ifrån. De skriver på sin hemsida att allt jag beställde finns i lager och kommer skickas inom 24h....två veckor går och inget hörs eller syns. Så jag skickar ett mail till de och frågar, de sger att varorna inte finns i lager. Nehe tänker jag, varför berättar ni nte det för? Inget svar....jag frågar hur lång tid det tar, men det vet de inte, och det ger inte ett särskilt seriöst intryck. Efter ett tag bestämmer jag mig för att ta det som finns och skita i resten, men mailar igen efter fem min och frågar vad det är som felas. Inser då att typ allt saknas. Då skiter jag i det säger jag...men de har redan skickat grejerna, jaha tänker jag. Så nu vet jag inte vad jag ska göra....aja, uppföljning kommer! Godnatt

Ni börjar säkert få det kallt där hemma, här har vi klarblå himmel, strålande sol och mellan 27-32grader varje dag. Idag har jag och WK påbörjat slutan (vilket är en rörelse där hästen går med bakbenen innanför spåret och är böjd mot rörelseriktningen alltså till höger i höger varv osv, och benen går på tre el. Fyra spår, ytterbenpar går in framför innerbenpar) det är en ngt högre rörelse och är en av fyra (bakdels/framdelvändning räknas väl med) sidförande rörelser, vilka i svårighetsgrad är: skänkelvikning, öpnna, sluta och förvänd sluta. Det finns ju förstås mängder med sätt man kan rida de på och hur svårt det är beror på vilken häst man rider med, men generellt sett är det i den turordningen. Det gick hur som helst väldigt bra, det jag tycker att man egentligen får ut av det på en så ung häst är att hästen blir mer lyhörd, när man lär den flera sätt att flytta på sig så är det som att den väntar och verkligen lyssnar på vilken jag vill göra nu istället för att ta för givet att vi ska göra en viss rörelse och då blir ouppmärksam. Ett bredare register ger lyhörda hästar helt enkelt. För drygt en vecka sedan påbörjade vi galoppombyten med och det var jättekul. Nu senaste dagarna har jag haft lite problem med galoppen, ngn form av unghästtrots antar jag. Idag sparkade hon bakut säkert tio gånger men jag bara red på framåt och tillslut var sparkarna som bortblåsta och hon flöt på i en riktigt fin galopp. Det är viktigt att hon nte fastnar i det här beteendet utan såfort hon sparkar, tar jag tag i manen och driver på framåt allt vad jag orkar. Då svarar hon ofta med två ganska höga bakutsparkar och sen går hon som en klocka. Trodde först att hon var halt, men ter en nogrann koll finns inga indikationer till att detta skulle bero på det, hon är superfräsch. Men man får ju såklart vara lite extra uppmärksam på hur det hela utvecklas och ha en tanke bakom så man inte bara köttar på. Sedan red jag Narnia, Widor och Hobbes, alla fyra hästarna fick gå svettiga dressyrpass, och det känns i min kropp vill jag lova Så nu är jag jättetrött, godnatt!

Ja så sägs det om ridsporten, och visst är det väl sant, men antagligen mer pga folk som inte inser att ouppfostrade hästar är livsfarliga. Japp, Ginnie, en tjej här, ligger på sjukhus, hennens högra höftled är pulveriserad efter att hennes frieserhingst stegrat över. Hon hamnade under och bäckenet är typ förskjutet eller vad det var, fotleden är bruten med. Hon kommer ligga på sjukan i sex-åtta veckor. Hon kommer troligen inte att kunna fortsätta rida och aldrig att gå normalt igen ( detta enligt Connie som har häst här, hon jobbar som sjuksköterska och har gjort det i 30 år). Och det här var precis vad Ulla sa skulle hända....Hon åkteupp till bergen med hennes vänner och skulle rida, lastade släpet fullt med ston, vallacker och en hingst, varav alla i stort sett gröna unghästar utan kondition eller uppfostran för en campinghelg i bergen....och ja sen gick det som det gick också. Hennes hingst skiter mer eller mindre i vad hon säger eller gör, och hon säger aldrig ifrån, hon älskar hennes häst så påstår hon att hon intekan säga ifrån mer el mindre. Det folk här överlag inte verkar förstå är att man gör sin häst och sig själv en stor tjänst genom att vara konsekvent och sätta ner foten för visst beteende. Och det är inga svåra saker, det handlar om respekt, att hästen stannar när man själv stannar, att den flyttar på sig om man ber den, att den går lungt brevid en oavsett situation och att den ALDRIG inkräktar på en, genom att gå mer eller mindre över en eller tränger en. Den måste respektera min bubbla, och jag dens. Men nej usch, skulle man bli arg på sin häst är man ju en djurplågare! Aja, nog om detta, men det är ju så onödigt, i övrigt har jag shoppat idag, och jag tycker bilderna talar för sig själv :-D sedan red jag två hästar och nu ska ag sova Godnatt