worldwidedressyr

Jupp, nu har de åkt, Patrick och Ulla alltså! Det var lite jobbigt att säga hejdå men det är det alltid.
Vi åt middag ihop sedan, jag, jule och chrissy på en jättegod fiskresturang. Vi hade jättetrevligt, åt och diskuterade allt möjligt. Allt ifrån andra världskriget till hästar. Sedan åkte vi till wallmart och jag köpte två till maskaror och lite godis. Nu kollar vi på film.
Ja så nu är vi ensamma här tills sön, det mysigaste är att ha hundarna här. En jack-rusell och en engelsk mastiff. Eddie och Loci.
Imorgon är det bara tre dagar kvar tills jag åker hem. Det blir najs.

Ja lite sorgligt känns det ändå. Jag harhaft det bra här och har överlag trivts bra, trots att jag inte förstår mig på vissa saker här och gärna skulle se att den yrkesmässiga ribban låg lite högre.
Ridningen är jag dock väldigt nöjd med och det är ju en av de viktigaste sakerna. Bra hästar och väldigt duktig tränare är en bra kombo!
Mitt tyska sällskap har också varit trevligt, även om jag saknat mina egna vänner mera egentligen när de varit här. Då kändes det typ som "jag vill också ha min kompis här" hehe
Den ena kan vara fett sur på mornarna men det är typ det enda, och vi har faktiskt haft kul och hittat på en hel del knasigheter.
De andra tanterna som har sina hästar här kommer jag nog också sakna, de är så snälla alla!
Så USA får tre och en halv toast av fem. För att få alla toasts skulle hon behöva strukturera upp det dagliga upplägget och ha bättre rutiner för hur allt ska skötas.
Efter en dag hade jag "fullt" ansvar för 21 hästar utan att egentligen veta mer än vart höet finns och hur man sätter på vattnet. Kanske lite risky?
Nu ska vi dumpa Ulla på flygplatsen och sen ska jag och tyskarna ut och äta middag, det blir najs!
Peace!

Idag har jag varit tröttmössa, jag sov inte bra inatt. Bilderna av hjärtattacken som hickstead dog av i verona väckte jobbiga känslor hos mig och påminde starkt om när Carito dog (som dog på samma sätt) och jag drömde om det hela natten. Det var länge sedan jag drömde om den dagen, förut hände det oftare (21 nov 2009 för att vara exakt) och det är lustigt hur vissa bilder aldrig försvinner. Hela morgonen var jag dyster och nedstämd, men nu är jag glad igen!
Nog om detta, sista måndagen här avklarad nu, 6 dagar kvar tills avfärd, 7 dagar kvar tills hemkomst.
Idag har jag ridit Olivia och Narnia. Olivia och jag funkar skrämmande bra ihop. Ulla kollade på idag och tyckte att det var lustigt att jag kommer så oerhört bra överens med hästen som ingen annan vill rida. Alla andra tycker hon är för mycket av en bitch, men jag gillar när det finns lite eld i röven och när hästarna har en egen uppfattning. Det ger de lite karaktär, dessutom är det så kul när man får över de på "rätt" sida. De har ju ofta mycket "elektrisitet" i sig som man kan utnyttja.
Jag har iallafall väldigt kul när jag rider henne och det brukar sluta med att hon också verkar ha det.
Hela ridstilen går ut på vänligt, men bestämt och man måste vara oerhört konsekvent. Är man det blir hon lyhörd, bjuder framåt, är lätt att få mellan hand och skänkel och väntar på en. Det börjar ofta med att hon svarar uppåt på en halvhalt istället för att sparka, vilket är lite grejjen med den här hästen, det är antingen eller. Sedan är det bara att rida på, och 2000 övergångar på ett ridpass för att få henne riktigt uppmärksam.
Aja här snöar det förresten, stora flingor. Blääää
Ses snart mina vänner!

Tänkte dedikera detta inlägg till Eric Lamaze med topphästen Hickstead.
Tycker så synd om Eric, vilken oerhörd chock han måste vara i!
Jag var så dum att jag tittade på filmen, och kan konstatera att när Hickstead (hästen) dog såg det exakt ut som när Carito dog, som fick en hjärtinfarkt när jag promenerade med honom. Det är ju ännu inte fastställt att det var en hjärtinfarkt, men högst troligt.
Det väckte iallfall fruktansvärda minnen och bilder hos mig och nu är jag bara ledsen och nedstämd, för det är uteslutande det värsta jag varit med om!
Sedan tänker jag på hur hemskt det måste vara för Eric, det här är liksom inte bara en häst, det är en OS-vinnare bla. Tänk vilka känslor han måste ha för det här fantastiska djuret.
Nej usch det är verkligen en tragedi, och jag hoppas att Eric Lamaze repar sig och att vi kan se honom på banan snart igen.
Vill passa på att ära detta framgånsrika par, som sorgligt nog gick bort direkt efter målgång i världscupen i Verona.
R.I.P Hickstead, du finns med i våra minnen
Nu ska jag krama kudden, gråta en skvätt och sedan sova....

Ja då har pappa lämnat mig!
Men vilken toppen helg! Var såå trevligt!
Först i fredags när han kom så visade jag honom stället och hästarna. Efter det drack han ett glas vin hos Ulla och Patrick, sedan åkte vi in till stan och åt en supertrevlig middag. Det blev lambracks med potatiskaka, rödvinssås och svamp, mums!
Sedan åkte vi till hotellet och pappa somnade fort, han var ju rätt jetlaggad stackarn!
Idag har det tyvär varit riktigt jävla skitväder på ren svenska, men inte så mycket att göra åt...sol i sinne!
Vi åkte iallfall in till "downtown" det är liksom ingen riktig stad, men aja det som kallas downtown och åt frukost. Vi hade tur och hittade ett mysigt litet hak. Efter det så åkte vi först till deras utomhusmall, där pappa såklart hittade både Eddie Bauer och Apple-store.
Sedan åkte vi till en annan mall där det fanns både Hollister och American Eagle. Jag fick en stickad tröja av pappa ifrån hollister i födelsedagspresent. Jättesnällt!
Sedan åkte vi tillbaka hit, där vi typ igår blev inbjudna till middag, men det blev inget...föga förvånande!
Ulla frågade mig igår om vi ville slippa åka till stan och äta middag hos de, men eftersom jag ändå hade en säng på pappas hotellrum skulle vi ju ändå till stan och hade väl sett fram emot att ses och få prata svenska och äta födelsesagsmiddag bara han och jag, så tackade jag nej men frågade om vi skulle äta middag ihop ikväll (lör).
Jag fick aldrig något riktigt svar, när pappa kom frågade de igen och pappa svarade samma sak. Och Patrick frågade vad pappa gillade för mat, de stoppade in en flaska vin i kylen som Ulla sa var tills idag. Och ingen av de sa emot när vi frågade om vi skulle äta middag ihop ikväll. Så vi antog båda två att vi skulle äta här. Men när jag ringde och frågade fick hon det att låta som att det var mitt fel och att de inte hade något att bjuda på ikväll eftersom de ju hade lagat mat på fredagen. Men en middagsinbjudan på eftermiddagen samma dag i form av " för bekvämlighetens skull skulle ni ju kunna äta middag med oss " är kanske inte vad jag anser vara en ordentlig middagsinbjudan?
Hur som helst höll jag på att få krupp, och skulle jag stanna längre får jag snart ett frispel på kvinnan som aldrig har sin planering klar och som ändrar sig och håller på hela tiden! Hur som haver,
Jag och pappa åkte till Cedar Crest och åt middag iallafall och hade säkert mycket mysigare utan de.
Aja suck, helgen har iallafall varit toppen och jag har haft min första lediga dag på tre månader , skönt!
Over and out!
Puss och om en vecka åker jag hem, wihooo!

Imorgon kommer min kära Papppa och hälsar på, det blir väldigt, väldigt trevligt!
Gud vad jag har sett fram emot det.
Det ska bli så kul att få hänga med farsan och komma ifrån lite och att få prata svenska+känner mig väldigt bra.
Idag har jag shoppat....för alldeles för mycket pengar. Tack vare min bror och far, hehe köpt fölsisar och julklappar åt herrarna.
Carls present är asbra, men blev dyrare än vad jag hade tänkt mig, men det är han värd!
Till mig själv köpte jag en stickad tröja ifrån polo ralph lauren, ett par jeans, en t-shirt ifrån hollister och en topp som var på rea (6$) med andra ord ingenting!
Hollister är för er som inte vet dottermärke till abercromie and fitch. Ni som känner mig kan ju tänka er att jag gick bananas där inne!
Det är nästan exakt som abercrombie (fast abercrombie är ju liiite bättre) hela affären, lukten, ljuset och musiken.
Har spenderat mycket mer än jag hade tänkt, men å andra sidan har jag födelsedagspresent+julklapp fixat åt Mamma, Polly, Carl och nästan Pappa.
Och alla kommer få jättefina och dyra presenter av mig i år, hoppas att de gillar de, men jag tycker jag har gjort ett jättebra jobb iallafall. Det är kul att handla åt andra när man vet att de blir glada över det!
Kan också konstatera att jag på min resa köpt 4 par jeans, två väskor, två plånböcker, smink, två skjortor, två t-shirtar, en fleecetröja, en pullover och sex toppar....fan det är för billigt i det här landet!

Ja det blev det!
Imorse när jag vaknade hade de satt upp ballonger i köket och en happy birthday-girland. Det låg såklart ett litet gulligt kort på bordet också!
Sedan fodrade vi och åt frukost, sedan red jag min lilla Olivia och efter det åt vi lunch. Sedan bjöds det på smaskig tårta alla amarican style med chokladglasyr i överflöd. (MUMS!)
Och sen fick jag paket, det hade jag verkligen inte väntat mig!
Av Ulla fick jag massa hudgrejer, hennes dotter jobbar på sephora, lite smink och sånt, och ett jättefint halsband som hennes kompis i tyskland gjort som hon skickat för min skull. (jättefint verkligen)
Såklart en dressyrhäst, vad annars? :-)
Av tjejerna fick jag filmen BridesMades som jag kollar på varje gång jag går i en mataffär, för den är så himla rolig!
Efter det red jag Ullas hingst, Widor, och sedan fodrade vi och åt middag och kollade såklart på filmen.
Jag blev jätteförvånad och glad att de ordnat så himla fint. Måste ju ändå säga att på det mänskliga planet blir man ju väääldigt bra omhändertagen, det är väl mer på det profesionella det felar lite ibland.
En väldigt bra födelsedag helt enkelt, jag är väldigt nöjd och somnar som en glad nittonåring!
Puss på er!

Jaha, 19 år då, iallafall svensk tid.
Men allt är helt fel, så det känns inte alls som att det är min födelsedag idag. Det är liksom alldeles för varmt ute och ingen kompis eller familj är med, inga paket (har dock redan införskaffat fantastiska stallskor som mamma bjuder på, tack!) plus att det känns rätt ovärt att fylla nitton.
Gud, det där lät verkligen jättedeprimerande, det jag vill få sagt är att det inte alls känns som att jag fyller år. Har nog aldrig varit så otaggad inför en födelsedag någonsin, men det är ju liksom alltid trevligt att fylla år. Fast det jag egentligen längtar efter är att pappa ska komma och hälsa på, han kommer på fredag, det blir väldigt kul.
Imorgon hittar vi säkert på något skoj, mycket kan man säga om Ulla, men hon är otroligt omtänksam och snäll. De två andra tjejerna är också väldigt snälla, och jag har nog sett hur det kastas en blick eller två idag. Det är ju kul iallafall. Det blir nog en bit tårta.
I övrigt så tycker jag att jag ska avnjuta min sista kväll som artonåring med att lyssna på musik och sova, det är ju trots allt fodra och mocka kl sju som står först på schemat varje dag, oavsett om man fyller år eller inte.
Och hörni tråkmånsar, i födelsedags present önskar jag mig att ni kommenterar lite mer, börjar ju bli som att prata med sig själv!
Godnatt och puss
P.S Är man för mycket av en häst nörd när man googlar "birthday horse" för att hitta en kul bild? D.S

Ja lite knäpp blir jag på Ulla, om ni bara visste hur många saker hon säger att vi ska göra, och sen när man ska åka så har hon ångrat sig och så blir det inget. Igår skulle vi på någon indiangrej, men det hade hon inte lust med sen. Ikväll så lovade hon att vi skulle ut och äta middag eftersom det är hallowen, men hon hade för mycker pappersarbete (hon hade dock tid att rida och hänga i stallet i två timmar)
Imorgon skulle vi egentligen följa med till stan, men det blir inte heller av.
Såfort hon säger att vi ska göra ngt numera tänker jag bara "jaja, det tror jag först på när jag sitter i bilen"
Missförstå mig rätt, jag tycker väldigt bra om Ulla, hon bryr sig, hon rider sjukt bra(!!!), hon är rolig och väldigt snäll och jag förstår att hon har mycket jobb och stress. Det jag inte förstår är varför hon säger att vi ska göra alla de här sakerna....man blir ju besviken gång på gång. Det är som att hon inte tänker sig för och gör om samma fel gång på gång. Just nu är jag bara så trött på det, det är så jobbigt att aldrig veta vad man riktigt ska göra, vart man riktigt ska, när man riktigt kommer hem osv. Ni förstår säkert. Tre månader av dålig struktur räcker för min del.
Och som sagt jag gillar det här, det gör jag verkligen, men börjar liksom känna mig färdig här nu...
Har inget jobb hemma heller fick jag reda på igår, det suger
Som tur är har jag pengar iallafall. Men problemet är liksom att jag inte är så bra på att bara vara hemma och dega. Men innan den 15 dec har jag ju tre körlektioner i veckan, och efter det så hoppas jag verkligen att jag får låna bilen lite och kan åka till stallet över dagen och rida och fixa med hästarna.
I övrigt tänkte jag laga mat, baka bröd och bullar, tvätta, hälsa på farmor och hänga med kompisarna och la familia på eftermiddag/kvällarna och på helgerna. Det blir nog bra det med. Hästen, kompisarna och familjen, en bra kombo!
Längtar!

http://dressyrmupparna.se/sugna-pa-tavling/13573

Är med och tävlar om biljetter whoop whoop! Så fattig är jag!

Hejhej alla nära & kära.
Hela den här veckan har av ngn underlig anledning hasat sig fram, vi är ju egentligen lite för mycket folk som jobbar här just nu så det blir lite segt mellan varven. Fördelen är ju att alla hästar och all utrustning mår topp!
Vädret i veckan har varit minst sagt varierande, uttrycket: "Welcome to New Mexico, if you dont like the weather, wait five minutes" är ju minst sagt sant...
Tisdag: strålande sol, klarblå himmel 22grader
Onsdag: spöregn, åska, blixtar och kraftig blåst 14grader
Torsdag: snötäckt mark ända fram till kl 15.00 5 grader
Fredag: strålande sol, klarblå himmel 17 grader
Skummt va!?
Aja iaf, idag har jag ridit tre hästar, häst nr tre (Olivia, förövrigt hästen som sparkade mig) gick fruktansvärt bra!
Konstigt faktum att jag alltid kommer så bra överens med de där stona som ingen annan vill rida för att de är för bitchiga (hmmm, av samma frö kanske)
Ofta är de otroligt egensinniga och envisa, tillåter inte att man rider hur som helst, och sen ifrån ingenstans blir de som små lamm och är helt på ens sida och då är det ju superkul, känner ngn igen sig?
Alltså i början idag fick jag ge några rejäla rapp på rumpan och hålla hårt i manen för att inte bli skickad. Men när jag kortar tyglarna och lägger an mina skänklar ber jag henne snällt att samla ihop sig och bli rundare (tro mig de vet jag att hon kan, hon är 9 år!) INTE att man saktar ner och kastar upp huvudet i luften, ngt som jag vet att hon vanligen kommer undan med när matte Randi rider. Lyssnar hon inte blir det pangpang och sen försöka igen och ALLTID fråga snällt först. Hur som haver så brukar hennes respons vara att hon flyger åt alla håll med bakbenen högt i vädret. Denna procedur repeterades 6ggr typ och sedan bara gav hon upp och jag kunde jobba med henne istället för emot henne. Lekande lätt nästan dansade hon i travet och jag en så fantastisk känsla i handen. När jag gjorde en liten halvhalt och la till benen svarade hon plötsligt med att höja upp sig och för en halv minut röra sig riktigt mycket uppåt några steg istället för att skjuta iväg. Så kul var det. Det enda den här hästen har riktig talang för är piaff och passage, det gör hon riktigt bra, och det gjorde jag igår på henne. Kul!
Aja, det är kul att ha en häst som man vet att man gör ett bra jobb med. Trots att hon lackar ur varje gång man kräver lite mer....men vet ni vad, trägen vinner....alltid!
Det hela beteendet ligger i hennes natur, tro mig, det är inte en slump att just hon sparkade mig i ryggen, (hon har brytit nyckelben, revben och skadat armen på ägaren) ett riktigt sto helt enkelt, men som gör fantastiskt kul när man får över henne på ens sida, och håller man huvudet på skaft och är lite uppmärksam i hanteringen slipper man bli blåslagen :-)
Godnatt

Bläääää vilket äckelväder vi har haft här idag, regn, vind och rusk, åska och blixtar!
Nu vill jag verkligen åka hem när tillochmed vädret är dåligt.
Nevars idag har vi jobbat rätt självständigt, tre hästar blev det idag.
Fick massa söta bilder på Eddan idag ifrån min kära faster monika. Han är ju för söt, och typ tre ggr större i bak just nu, nu får vi bara hoppas att jag vinner femtusen på horze så blir han en bortskämd liten rackare...Ebba med antagligen...och jag hehe
Idag är det exakt en vecka kvar tills jg blir nitton...sjukt ovärd födelsedag!
Kan bli tjugo på direkten istället ;-)
Just det för er som inte vet har jag sökt ett nytt jobb hos tyska landslagsryttaren Nadine Capellman, hon har både OS- och VMguld i bagaget, som hästskötare, hon bor på en jättefancy gård strax utanför Aachen.
Tror dock inte att jag får det jobbet eftersom jag nog har för lite erfarenhet och är för ung menmen, man kan ju alltid dagdrömma ;-)
Lägger in en bild på min söta pålle med :-D

23 Juni 2011 var världens bästa dag, på världens bästa dag föddes nämligen världens bästa häst
Min häst, som började som ett avelsarbete på min gamla skola
Och plötsligt stog jag där mitt i natten med ett resultat
Min häst, min och min fasters häst
Jag var där och kikade varje natt i två veckor
Klockan 00:45 23/6 var det dags
Jag var där och drog när mamma hade det svårt
Jag var där och torkade dig med halm när mamma var trött
Jag lyfte upp dig tillsammans med min faster när du inte visste hur
Jag var där och matade dig när du inte förstod hur man diade
Jag hade ditt huvud i mitt knä och strök dig mjukt i pannan när vetrinären gav dig plastma
Jag gick tätt brevid när du tog dina första steg
Jag lät dig somna i min famn i transporten efter fölmönstringen
Jag var där hos dig då, är där hos dig snart och där hos dig sen, tills dina sista stunder
Du är världens bästa häst, och jag äger dig tillsammans med en fantastisk faster
Världens bästa häst föddes på världens bästa dag
Den känslan jag hade i magen då glömmer jag aldrig!

Till min:
Limited Edition e:Bocelli ue:Landprinz 1 ägs av: Sara Regårdh och Monika Swedstrand

Detta blogginlägg är skrivet för att delta i Horze bloggtävling där jag har chansen att vinna ett presentkort värt 5000,- SEK på http://www.horze.se.

Har väldigt länge funderat på att tattuera in den här hästen på axeln eller mellan skulderbladen, hiss eller diss, ja eller nej?

Japp, jag gillar lördagar. Man kan tro att alla dagar är likadana när man jobbar sju dagar i veckan, men på helgen är hjärnan automatiskt lite gladare, dessutom är ju alla stalltjejer här på lördagarna och det är kul. Idag hade de en liten "överraskningsfest" för Ulla, de gör de varje år när hon fyller år, så det är inte så mycket överraskning precis. Vi åt tårta och drack champange, det var najs. Sedan red jag Olivia och ägaren var här och kollade på, hon var mycket nöjd. Det kändes som att jag kände denna häst från första början. Hon tänker som Ebba och använder samma fula knep som Ebba kan dra till med och tja, med åren har jag lärt mig att känna när de kommer och hur jag åtgärdar de. Rörelsemässigt är det en helt annan häst eftersom hon är så konstigt bygd. Hon är kort över ryggen och har en kort lågt ansatt hals. Dessutom är hon lite i nedförsbacke, vilket gör att man har väldigt lite häst framför sig. Hon har haft en fraktur i höften med för många år sedan, så de första tio minuterna känns hon halt i bak. Sedan börjar jag rida riktigt och då stör det mig inte längre att hon är lite i nedförsbacke och då går hon rent också. Efter ett tag kommer vi överens mycket bättre också och upplägget är alltid samma, först trav-skritt-trav, trav-halt-trav, skritt-galopp-trav, trav-halt-trav, trav-galopp-galoppökning-samla galopp-galoppökning-samla galopp, travökning-samlad trav-halt-samlad trav-travökning och sen slut. Såklart upprepas varje "övning" ofta. Men det är kul och Ulla säger att jag är den första ryttaren som hon sett rida hästen utan att hästen beter sig som en fullständig bitch. Vilket antagligen beror på att jag tack vare Ebba redan kan det här stoet innan och utantill.
Imorgon är en sådandär halvledig dag igen, det blir chill.
Xoxo
P.S bilden på min kära Ebba som jag ängnar en tanke åt varje gång jag rider Olivia

Japp fan vilket tryck vi har i lektionerna nu och jag tror både jag och Ulla har väldigt kul. Man kan tycka att det låter konstigt att man blir glad och tyvker det är kul när man konstant får kritik av en sträng tyska. Men det går ju sååå mycket bättre i ridningen. Fick till mitt livs första trav-halt-trav utan händer och fick till finfina travökningar och en mycket mer samlad trav och galopp. Händerna höll sig ihop och framför mig, iallafall i slutet, gaaah äntligen!
Det är så väldigt motiverande med energi och tryck i lektionerna. Och brutal ärlighet.
Aja, det är iallafall riktigt kul!
Nu ska jag kolla på film nattinatt

Idag har vi fixat med tullen först eftersom flickorna ifrån tyskland tog med deras bil ifrån Canada och den måste importeras så att de kan sälja den här i USA innan de flyger tillbaka.
Efter det åkte vi och köpte efterlängtade ARIAT-skor. Ett par kostar ca 2000-2500:- i Sverige. Jag köpte mina för 767:-, de är vattentäta också vilket blir väldigt skönt i vinter när det ligger snö på backen, jag tycker alltid att fötterna blir kalla och fuktiga på vintern när man går mellan stallar, hagar och ridhus.
Jag har aldrig riktigt ägt några stallskor innan (Vretas stålkängor gills ej) och det känns som att skutta omkring på små moln här nu, de är sååå sköna!!!! Så av med de gamla slitna conversen och på med riktiga grejer! Äntligen, jag har tittat på deras skor ett tag nu men inte haft råd med de. Det här är min födelsedagspresent av mamma och pappa, sen får jag massor körkortshjälp som de betalar så jag är en lyckligt lottad liten kotte.
Sen åkte vi till tj maxx och jag köpte en sminkborste, en plånbok, ett par jeans och en t-shirt ifrån hollister.
Vet ni vad mer jag handlade....jo avmaskningsmedel till alla hästar där hemma, fjorton förpackningar med exakt samma innehåll som den vi ger hemma (ivomec 18,7mg) ivermektin som verksamt ämne, en förpackning här kostar 30:- (kostar ca 150:- hemma) och de väger absolut ingenting och tar ingen som helst plats, jag tror att alla fjorton tillsammans väger exakt 85,12 gram, ganska lätt att ta med i andra ord. Det borde räcka till alla hästarna tre avmaskningsgånger hos Monika. Det är väl det minsta jag kan göra när min halva häst bor gratis där.
Aja hur som haver, mer saker åt mig
Godnatt

Japp, idag försöker jag vända på steken, deppigt är det, men det är också så det är.
Man biter ihop och försöker lära så gott det går. Saker som igår kommer hända om och om igen i den här branschen och om man vill utvecklas kan man bara kosta på att vara ledsen över det max en dag.
Nya tag på ny häst. Och fan äntligen får jag sån jävla hjälp och hon vågar äntligen ha ett tryck i lektionerna. Hon är van vid slöa amerikanare som inte vill ha kritik, jag vill ha lite eld i röven, lite energi och tryck i lektionerna. Och när Ulla ger en "tysk" lektion så vågar man inget annat och det är så jävla kul! Man blir jättetaggad och märker att kvinnan vet vad hon pratar om. Idag tränade vi på trav-halt-trav. Svårt är det, framförallt när man blir halshuggen om man använder händerna. Men åååh det är så kul!
Så ja, jag kanske inte är världens bästa unghästryttare ännu, och ja det är frusterande, men jag har ju knappt suttit på en unghäst innan jag kom hit. Ibland får man bakslag och det suger när man försöker så hårt, men en vacker dag ska jag kunna rida varje häst, precis som Ulla.
Och jag ska inte klaga, privatlektion en tkmne om dagen på en godkänd Grand-Prix hingst är rätt bra det med. Kanske egentligen det jag är ute efer för man lär sig så mycket mer.

Sedan har jag ridit Olivia idag med, hon har nämligen brutit två revben på hennes ägare när hon sparkade henne, precis som på mig.
Det gick bra, och henne rider jag bra för hon är som hästarna jag är van vid hemma.
Efter det jobbade jag med hennes tvåårssto och ettårshingst ifrån backen. Det tycker Ulla iallafall att jag gör fantastiskt. Hon tycker jag är otroligt begåvad i att kommunicera med hästarna och att jag ska vara glad för det eftersom inte många människor är det. Men ska jag vara ärlig skulle jag hellre vilja rida riktigt bra än vara hennes horsewhisperer. Jag gör iallafall enorma framsteg med stoet, svårt att tänka sig idag att för fyra dagar sen stog hon rakt upp och vevade med framhovarna mot mig när jag bad henne att backa. Nu backar hon illa kvickt som ett snällt lamm utan att jag behöver nudda henne. Och visst känns det bra att veta att jag kan något bra, även om det inte är i närheten av så svårt som att rida en häst i bra form.

Ulla fyllde 59 idag så igår köppte vi muffins åt henne som vi bjöd på idag, hon blev superglad. Hon är rätt bra ändå ;-) aja idag känns allt bättre iallfall. Tråkigt men så är det nu och då får man finna sig i det och jobba ännu hårdare!
Puss på er, och var inte så rädda för att kommentera tråkmånsar!

Jajemen, jag fortsätter att jobba på här! Har efter två dåliga ridpass mer eller mindre blivit fråntagen min fina fyraåring, sjukt deppigt!
Men antar att livet är sådant, kan man inte prestera hela tiden och det går dåligt två gånger får man inte vara med längre. Men det känns lite oschjysst också, jag menar jag har gjort myckt framsteg med den hästen, det säger hon ju själv och nu får jag inte rida henne längre...för att de senaste två gångerna var skit.

Jag undrar om hon ser något som inte jag ser, att hon på senare tid kanske blivit sämre, utan att jag märkt men hon har inte berättat ngt för mig, men så måste det nästan vara, jag menar varför skulle två ridpass göra att jag inte får rida mer? Det är lite irriterande för jag skulle gärna vilja veta vad det är, men hon berättar inte riktigt varför hon gör såhär.

Så nu får jag rida hennes gamla Grand-Prix hingst istället, och ja jag vet hur det låter, stackars mig som får rida för en tysk a-tränare på en grand-prix hingst. Det är ju fortfarande en rätt bra deal, men inte lika roligt.
Fast äntligen får jag riktiga lektioner igen! Ulla är lite mesig ibland och jag tror hon säger långt ifrån allt hon tycker när hon har lektion, men jag vill veta allt så jag har alla korten på bordet. Idag var en ridlektion i riktig tysk anda, hon gapa och skrek och sprang efter med en långpisk i ridstövlar. Hon kommenterade varje lite rörelse och jag fick "gör om gör rätt" nedtrytckt i halsen. Vid passagen kallade hon mig till och med för dumkopf haha, men det är ju det här jag vill. Riktiga lektioner där inget lämnas åt slumpen och där hon inte ger sig föräns det är bra och då skriker hon lite till. Det är ju då man verkligen trycker ner sitt feta arsle i sadeln och rider för allt vad livet är värt! Och det mina vänner är en kick!
Jag sa det till henne efteråt att jag tycker att mina lektioner ska ligga på denna nivån för jag vill verkligen bli bättre men hon menade att hon nästan aldrig gör så med någon för de flesta människor blir arga eller ledsna.
Jag blir astaggad!
Hur som helst är det jävligt tråkigt att det blev såhär och mitt självförtroende är lite kört i botten, det är inte kul att ens häst ges bort till någon annan för att du är för dålig. Men så är verkligheten fast än hon såklart inte säger att det är därför. Jag är inte dum, så nu har jag typ bara en häst att rida här och det är lite halvlame!

Aja jag försöker se möjligheten i det här, även fast jag just nu vill bli polis och sluta med den här oberäkneliga sporten. One day your in, the next day your out!
Enda tanken i huvudet är att jag ändå är för dålig för att bli Grand-Prix ryttare och att det är lika bra att lägga ner. Även fast jag innerst inne nog inte alls vill det och kämparglöden är långt ifrån släckt.
Aja livet suger lite just nu och jag vill bara åka hem.
Godnatt och puss

Elakt men sant, det är ju ganska pinsamt på vilken urlåg nivå ridningen är, inser att jag lever i en europeisk liten ridbubbla där allt är rel ok. Men tyvär är fallet inte så i resten av NM, helt ärligt så är jag en bättre ryttare än de flesta tränare här, och tro mig det säger ingenting om mig men rätt mycket om tränarna. Ulla påstår alltid att om man suttit till häst tre gånger här och läst en bok om ridning så kan man kalla sig en tränare. Jag tänker alltid jaja, när hon säger så, idag fattar jag vad hon menar.

För det första är samling här = att rida jättesakta, ingen som helst tryck i gången eller power, bara kobstant drag i munnen på hästen. Jag har sett hästar starta St: Georg som inte ens borde gå MSV idag.
De ryttare son skulle rida på 45% hemma, rider på 65% här, och det är inget skämt!

Domarna är hysteriskt generösa och vissa hästar går knappt på tygeln.
Under hela dagen har jag bara sett en häst som faktiskt var framme för skänkeln och kom bakifrån in i ryttarens hand med ärlig bjudning.

Dagens roligaste är nog ändå en man vid namn Shaun. Han rider verkligen passivt och tjänar fett med kosing, på att träna andra hästar och ge ridlektioner. Det verkar som om man har en snopp och kan sadla en häst blir amerikanska rika ryttare väldigt exhalterade och radar upp sig i kö för att anställa! Om ngn har lust kan ni ju kolla in hans hemsida, passa på att kolla in hans tävlibgsresultat, att ha med resultat ifråb training-level (motsvarande LD-dressyr, alltså lägre än LC:1, med lättridning) är ju rätt skrattretande. (http://www.stcdressage.com/)

Dessutom på en tävling här rids allt ifrån training-level till St:Georg. Ganska annorlunda. Så är det tydligen i tyskland med, och där rids hoppning och dressyr på samma tävling. I en klass här är det mestadels 4 st. Alla placerade....när jag pratar med tyskarna förstår jag också att vi i Sverige är väldigt nogranna och välorganiserade på tävlingar. Sådana säkerhetsregler (som tex att alltid bära träns) och systemet med Grönt Kort är ensamt av sitt slag. I Tyskland går oftast klasserna också ifrån LC:1-Svår dressyr. Väldigt ovanligt för mig.

Så kortfattat är det här ett bra ställe att bo på om man vill tjäna sjukt mycket pengar på pinsamt dålig ridning, är du bra på att snacka hänger de rika amerikanarna gladeligen på, för de verkar ändå inte förstå hur bra ridnibg utförs. Men jag skulle aldrig klara av att hänga med alla okunniga människor.
Nej om man vill lära sig nåt ska man ju vara den okunniga själv omringad av smartskallar. (Hej Tyskland!)

För övrigt är det så sjukt varmt här just nu, har haft på mig en tunn skjorta och jeans idag och höll på att smälla av för att det är så varmt!

Ha det gott xoxo/ GossipGirl